”Last album was an eight, this one is a ten”, är det första vi får höra när vi börjar lyssna på Statik Selektahs andra album på mindre än ett år, även den informationen får vi reda på i det skrytsamma introt. Han har delvis rätt. Stick 2 The Script är ett par steg bättre än debuten, Spell My Name Right, men högst upp en tiogradig skala är det inte. De två albumen skiljer sig inte speciellt mycket från varandra. Det är fortfarande glada och ljusa beats och spännande artistkombinationer. Fokuset ligger på vackra melodislingor. De lägger sig riktigt fint över mindre speciella bastrummor och hi-hats. Som grädden på moset är i stort sett alla låtar toppade med samplingar från otaliga raplåtar. Statik Selektah känns unik i sitt sätt att skapa melodier samtidigt som han är otroligt smidig på att mixa in enstaka ord och meningar i sina låtar, och på sätt ge dem en storslagen pondus.
Statik Selektah har gjort mycket bra musik till andra artister, men det material som finns på hans eget album är finputsat till tusen. De små, och perfekta, detaljerna får en att lyssna på skivan långt fler än bara ett par gånger. Det är spännande och komplexa låtar som förtjänar den tid man lägger ner på dem. Det är dock inte endast det instrumentala som gör det här albumet, trots att det håller så hög standard att det alltid är i fokus. Statik Selektah rappar inte själv, utan han har tagit in många olika rappare för den uppgiften. Det gör albumet lite ojämnt, eftersom inte alla artister alltid passar till alla låtar. Det är dock ingen större fara eftersom de bra prestationerna är långt fler än de dåliga. Bland de bra kan man inte undvika att nämna Jadakiss, Cassidy, Consequence och Little Brother. De har hoppat på några av skivans starkaste beats och levererat ett par klockrena verser. Alla 40, det är ingen överdrift, gästrappare tillför en variation till albumet och håller det borta från den tråkiga ”det här har jag hört förut-känslan”. Den viktiga röda tråden finns genom hela albumet. Det är Statik Selektahs album, det är hans musik, och det hörs på varje spår. Att den piffas upp på många olika sätt av många olika personligheter, textrader och flow är sällan något att beklaga sig över.
Statik Selektah och hans skivbolagsvänner, däribland Reks och Termanology, har numera inte bara en lysande framtid. Det senaste året har de skapat en stark bas, även den med duglig ljuskapacitet, att stå på.
Bästa spår:
On The Marquee (Feat. Little Brother, Joe Scudda & Chaundon)
Mr. Popularity (Feat. Consequence)
To The Top (Stick 2 The Script) (Feat. Cassidy, Saigon & Termanology)
Destined To Shine (Feat. Torae, Sha Stimuli & Jon Hope)
Betyg 4/5
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar