Årets bästa hiphopalbum 2008!

Så var det dags för hiphopen. Jag kan mycket väl ha glömt bort något album, kanske har jag missat det helt och hållet. Lämna kommentarer om vad ni tycker! Några som inte passar in här, eller några som fattas kanske?

Tidigare: Årets bästa R&B-album 2008!

Jag hade väl hoppats på ett bättre hiphopår i år än vad det till slut blev. För min del är det R&B:n som har dominerat och varit bäst. En del höjdarplattor från rapparna har vi dock fått i år. Och med tanke på de album vi blev halvt lovade i årets början, som sedan inte kom, så är det inte konstigt att man kanske är lite besviken. Det blir istället 2009 som vi får Jiggas Blueprint 3, Bustas bomb, 50 Cents Before I Self Destruct och kanske den mest spännande – Eminems Relapse! Dr. Dres Detox måste väl se dagens ljus någon gång också, kanske blir det nästa år. Nåja, nu handlar det om året som har gått. Det har kommit många, många album. Här är de som du inte får missa.

Nas – Untitled
Jag tror att jag tycker att det här är årets allra bästa platta, på delad första plats med ett fåtal andra. Utan tvekan årets bästa hiphop i alla fall. Nasir Jones behövde inte sin kontroversiella originaltitel för att skapa en slagkraft vi sällan ser. Vilken rappare han är. Beatsen är inte trista, men inte så spännande heller. Vilket är enbart positivt i detta fall, fantastiskt till och med. Det här var året jag upptäckte Nas på riktigt. Jag har lyssnat på honom i ett par år men det fastnade aldrig riktigt. Förrän nu. Illmatic och God’s Son i all ära, givetvis, men Untitled är enligt mej det bästa Nas har gjort.

Illa J – Yancey Boys
J Dillas lillebror hittade en CD med gamla Dillabeats, gjorde simpla men bra texter som han rappade och sjöng över dem. En så simpel beskrivning är det enda som kan beskriva det simpla soundet som flödar igenom albumet. Jag älskar den här plattan, och det känns skönt att nu ha en up-and-coming Illa J som tillsammans med Dillas (troligtvis) gigantiska arkiv med beats för vidare en av de finaste delarna av hiphopen.



9th Wonder & Buckshot – The Formula
9th Wonder gick med snabba steg till första plats på min lista over favoritproducenter efter detta album. Buckshot var redan en av mina favoritrappare, men givetvis tog han ett par steg till. Det är duons andra album tillsammans och det är deras bästa. Jag var lyrisk över plattan hela våren, och det sträckte sej långt in på sommaren också. Buckshot som passar utmärkt till hårda boombapbeats passar även utmärkt till 9ths souliga produktioner. Det här är inte bara en stabil platta med bra låtar, utan det är en platta med en handfull extraordinärt bra låtar. Introt, Ready (Brand New Day), Go All Out, Hold It Down, Man Listen och så vidare. Uh, time to big up my chest. I don’t want nothin’ less but the best, yes!

Q-Tip – The Renaissance
Nio år. Så lång tid tog det för The Abstract att få släppa en ny platta. Trots att han spelat in ett flertal album under dessa år så blev det något av en comeback för den klassiska NYC-emceen i år. En fantastiskt comeback till och med. Han proddade allt själv, förutom ett par spår som är signerade just nämna legenden J Dilla. Ett par gäster fick han med sej på albumet och de passar perfekt. Det känns noga genomarbetat men inte alls krystat.



Dessa var de bästa albumen, men sedan har det kommit en hel drös som är för bra för att inte lyssnas på, men ändå inte några superhöjdare. Lite mittemellan, men som sagt, ta er tid för dessa också!

Ludacris – Theater Of The Mind
Statik Selektah – Stick 2 The Script
AZ – Undeniable
Joe Budden – Halfway House
Nappy Roots – The Humdinger
eMC – The Show
Heltah Skeltah – D.I.R.T.
Termanology – Politics As Usual
Ruste Juxx – Indestructible
T.I. – Paper Trail (Det här albumet diggade jag inte så mycket när det först kom, men det har växt till sej lite nu.)
The Game – L.A.X. (Samma här, fast det är bättre än Paper Trail.)