Skivrecensioner: Jazmine Sullivan, Raphael Saadiq, Murs

Jazmine Sullivan – Fearless
Jazmine Sullivan är Missy Elliotts nya protegé och släppte sitt debutalbum för ett par veckor sedan. Jazmines tillvaro präglades av musik under uppväxten och hon medverkade antingen i kyrkokörer, skolkörer eller talangshower. Jazmine har en riktigt stark och speciell röst, och det är det som skiljer henne från den annars något trista och homogena gruppen R&B-sångerskor. Albumet är till vissa delar riktigt bra, med solklara exempel på det som jag vill kalla för klassisk modern R&B. Det finns en del kanonlåtar på plattan, men även vissa svagare spår som gör albumet aningen trist att lyssna på. Vissa låtar känns otroligt levande och de har fått in ett par hittar på albumet. Inte minst första singeln Need U Bad som är helt fantastisk, men på balladerna låter till och med Jazmine själv lite uttråkad. Jazmines röst är dock riktigt originell, och de flesta låtar är antingen up-tempo eller riktigt refrängstarka, så det blir aldrig alltför dåligt. Tar Jazmine ut svängarna ordentligt till nästa platta så kan det bli något väldigt speciellt och givetvis väldigt bra.

Bästa spår:
Need U Bad
Bust Your Windows
Dream Big
Betyg: 3/5


Raphael Saadiq – The Way I See It
Att Raphael Saadiq är en ytterst musikalisk man kan nog ingen säga emot. Förutom att ha släppt fina album tillsammans med grupperna Tony! Toni! Tone! och Lucy Pearl, har han jobbat som producent och låtskrivare till bland andra Mary J. Blige, D’Angelo, Whitney Houston, The Roots och Joss Stone. Saadiqs tredje album är främst överraskande. Att någon ens kan skapa sådan här musik anno 2008 är fantastiskt. Albumet är fylld med vibbar från 50, 60 och 70-talet, men håller ändå en otroligt fräsch och skarp känsla. Det är dels småkaxigt och fränt, och dels så sockersött så att man fullkomligt smälter samman. De två gästerna är inte vilka som helst heller. Jay-Z, Joss Stone, Stevie Wonder och CJ Hilton håller sin standard. Jay-Z gästar på remixen av Oh Girl. Ganska oväntat kan tyckas, eftersom den låten är själva essensen av det sockersöta på plattan, och kanske inte en låt som man tror skulle passa en hustler som Shawn Carter. Jigga får dock på ännu ett unikt flow och är fullständigt lysande när han lent rappar fram sina mysiga rader. Det känns helt rätt, från början till slut. Albumet följer dock nästan exakt samma spår genom alla spår, vilket gör att det hela känns som en enda lång låt. En mycket bra sådan dock.

Bästa spår:
Oh Girl (Remix) (Feat. Jay-Z)
Just One Kiss (Feat. Joss Stone)
Calling
100 Yard Dash
Betyg: 4/5


Murs – Murs For President
Murs har släppt en hel drös album innan M.F.P. Jag hade dock aldrig hört talas om honom innan den här sommaren när han droppade gratisplattan Sweet Lord med 9th Wonder, så jag antar att det här är något av ett break för Murs. Det är inte bara hans knasiga frisyr, Murs skiljer sej från den typiska västkusthiphopen på flera sätt och vis. Han är skojfrisk och det finns inte ett uns av gangsta i hans flow. Gangsta är absolut inget som skulle behövas i hans flow, men något behövs. Varje vers som Murs lägger på albumet är nästintill monoton och har samma verkan som ett sömnpiller. Det gör också att rimmen låter billiga och texterna, som egentligen är intressanta och bör engagera, låter ointressanta. Det finns dock en hel del fina beats på plattan (cred till 9th Wonder) men de hade verkligen kunnat sparas till någon som har en talang för att flowa fram ord. Vissa spår har kvalitet, men jag får inte riktigt något grepp om Murs och hela albumet faller då platt.

Bästa spår:
Time Is Now (Feat. Snoop Dogg & LaToiya Williams)
Lookin' Fly (Feat. Will.I.Am)
Betyg: 2/5