PS. För att kolla in alla recensioner har jag lagt till länkar till dem i menyn till höger!
L.A.X. är en av årets mest hypade plattor. Det största skälet till det är att Game själv har meddelat att detta är hans sista platta. I tackbrevet som man kan läsa i skivans booklet står det också att han nu är pensionerad. Hur pensionerad Game är vet jag inte, men inhopp som gäst på andras låtar kan vi väl vänta oss. Ännu en platta, troligtvis till och med fler än så, tror jag också att vi kommer få. Inte bara för att alla rappare som pensionerar sej börjar jobba igen, men också för att Game är ett fanatiskt fan av alla stora rappare som har funnits och finns idag. Han tror säkert att ett uttalande om pensionering, för att sedan återkomma gör honom till legend. Precis som det har gjort för många andra. Riktigt så är det inte. Game kommer nog aldrig bli en av världens bästa, men han förtjänar att nämnas i en parentes vid sidan om.Jag var under några veckor sjukt exalterad inför L.A.X. och väntade mej något riktigt stort. Varför vet jag inte, för jag har aldrig tidigare varit något av ett Game-fan. Men jag tyckte mej se en annan sorts Game än tidigare. En Game som hade mognat och som faktiskt var en av de bästa rapparna ute idag. Men sen gick förväntningarna ner, och tur var väl det, annars hade jag blivit besviken. L.A.X. är ett bra album, men inte så bra som ett officiellt sista album ska vara. Det kan ändå ara Games bästa album hittills, men för att jag ska kunna fastställa det måste jag lyssna mer på både The Documentary och Doctors Advocate.
Efter ett intressant intro där DMX predikar följer en av plattans riktigt bra låtar. Lugna, men ändå dramatiska, Lax Files. Sen fortsätter en medioker låt med Ice Cube, som man säkert tycker är supertung och superwestcoast om man inte just har lyssnat på Ice Cubes nya album Raw Footage. På Bulletproof Diaries har Raekwon och Game ett riktigt fint samarbete, något som jag blev positivt överraskad av. Singlarna Dope Boys, My Life och Game’s Pain måste jag väl egentligen inte nämna. Solklara singelval, de är plattans bästa låtar och i mitt tycke tre av Games bästa låtar någonsin. Game har gjort några riktigt bra val av gäster till L.A.X. Förutom de som gästar på de just nämnda låtarna så gör även Chrisette Michelle, Ludacris, Bilal, Nas och Common sjukt tunga insatser. Även Ne-Yo gästar. Visst gör han det bra, men låten Gentleman’s Affair är ett bottennapp. På Deluxe Edition finns den andra låten med Ne-Yo med, Camera Phone, och den är mycket bättre.
Som denna text antyder så finns det alltså en hel del riktigt bra spår på albumet. Egentligen är alla bra förutom kanske två-tre som hade kunnats lämnas utanför. Jag vet inte vad det är med L.A.X. Många feta låtar, men ändå är jag inte helt nöjd. Jag har några teorier om varför. Game är som bekant inte en rappare med stor lyrik bredd. Det är fortfarande namedrops, antingen dissar eller fanatiska ord av beundran, Compton och chronic. Och som sagt spelar nog faktumet att detta ska vara Games sista platta in också. En sista platta ska ha lite mer att bjuda på. Så, när vi får veta att Game har en fjärde på gång höjs betyget på L.A.X.
Betyg: 3+/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar