MARY J. BLIGE - GROWING PAINS (2007)
Growing Pains startar mycket lovande. Det första spåret, Work That, är rnb i ett nötskal, och den följs av rnb i ett nötskal-2, Grown Woman (featuring Ludacris). Båda låtarna är riktigt bra, det är sköna beats, skön melodi och Mary levererar. Ludacris tillför en skön hiphopkänsla till Grown Woman och man hör hur Mary uh-uhar på äkta hiphopmanér i bakgrunden innan hon drar igång låten med en kaxig vers. Skivan fortsätter sedan med poppigt glada Just Fine, en låt som jag hade svårt för den första gången jag hörde den men som växer och blir bättre för varje lyssning. Efter de tre starka inledande spåren följer x antal downtempo känslolåtar. Kanske kan bli lite tjatigt, men personligen så är jag blown away över hur personlig och seriös Mary låter, och över hennes starka röst. Man blir inte besviken. Ur den klungan av liknande låtar skulle jag dock kunna utmärka alla, så bra är det. Mary är the Queen of Hiphop & RNB, and she knows it, and she's in this game to keep it that way. När man har nått plattans mitt så når man höjdpunkten. Låten Roses. Roses är känslosam och framförs av en pissed off Mary J. Blige. Det känns äkta. Marys starka souliga röst sjunger verkligen ut budskapet, och hennes snack mellan verserna förstärker känslan i låten ordentligt. Det här är den absolut bästa låten på plattan, och man känner sej lite paff efter att ha lyssnat på den. Whooo.. Efter Roses fortsätter plattan på samma sätt som innan, det blir många låtar i ganska samma stil. Men det blir aldrig tråkigt, och man kommer att hitta sina egna favoriter bland klunglåtarna. Det är ju också så att jag inte har lyssnat så jättemycket på plattan än, så jag kommer säkert att upptäcka allt fler skillnader mellan låtarna efter fler lyssningar. Skivan avslutas sedan med Come To Me (Peace), och det är ett magnifikt avslut. Det är en otroligt stark låt, som innehåller lite av alla andra låtar på plattan. Den är som the mother of klunglåtarna. Låten börjar med ett beat och en vers som talar om att det kommer sluta i något kraftfullt, och visst gör det det. Mary sjunger från själen. Hela plattan binds ihop på ett mycket bra sätt, och man sitter och är förundrad över mästerverket i en halv minut innan man sätter på första spåret och lyssnar igen. Grande
Betyg: 4+/5
Betyg: 4+/5
1 kommentar:
ojdu vilken recension, blir väldigt sugen på att lyssna alla låtarna!! förresten är mos def - ghetto rock jävligt braaaa, mmhm!
Skicka en kommentar