
Alla låtar har en stressande bastrumma i bakgrunden och det känns lite för energiskt. Det aningen jobbigt att lyssna på skivan efter ett tag. Några spår är dock som sagt väldigt bra, men de mindre bra låtarna har en förödande effekt. Istället för att snabbt bli klassade som skräp och ignorerade är de dominanta och tar stor plats. Sex 4 Suga är ett utmärkt exempel på detta. Common försöker vara snuskig över ett konstigt ojämnt beat, och visst lyckas han. Men han är inte snuskig på ett kaxigt och intressant sätt, han är snuskig på ett äckligt sätt. Det fungerar inte alls, och den gräns som visar hur långt Common kan gå med nya och spejsande sound syns tydligt.
Det går dock inte att förneka Commons storhet som rappare. Trots att det inte alltid blir bra på det här albumet är jag glad att han gör detta. Han vågar prova på något nytt och det gör honom gott tror jag. Jag är glad över att han gjorde Electric Circus också, trots att den är tio gånger sämre än Universal Mind Control. Det är heller inte oroande att Common ger sej ut på sådant här, för han vet själv att album som Be, Finding Forever och Like Water For Chocolate är det som han gör bäst. Han har redan börjat tala om nästa års album, som till stora delar ska produceras av Kanye West och No I.D. Common är en av de bästa rapparna där ute, med stor motivation och energi. Det resulterar oftast i väldigt bra hiphop, men ibland dyker komplexa sidor av Chicagos bästa rappare upp som nog bara han själv förstår.
Betyg: 3-/5
Bästa spår:
Punch Drunk Love (Feat. Kanye West)
Gladiator
Announcement (Feat. Pharrell)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar