Sådär. Bilder och videos är uppe, nu är det dags för texten! Visst var jag snabb nu också? Jag orkar inte sega längre.När biljetterna till The Game sålde slut blev jag förvånad, eftersom det inte är ofta som hiphopkonserter säljer slut i Stockholm. Jag fick dock tag på en biljett (Tusen tack Henrietta!), och när jag kom till Klubben var jag inte längre förvånad. Ett litet ställe, som var riktigt schysst och skapade en grym stämning. Var man än stod var man nära scenen och man såg bra.
Henok Achido öppnade strax efter utsatt tid, och var hyfsat bra. Jag har aldrig hört något av han tidigare men en del handviftande blev det. Sedan kom Games turne-DJ, DJ Kris-Stylez, ut och skulle starta partyt. Han sa att han hade några överraskningar och började med en rappare från Games crew, BWS. Jag kommer inte ihåg vad han hette, typ Jay-nånting...?, men han körde bara en låt och ingen verkade speciellt intresserad. Sen kom XO ut och körde en låt, Nu Jerzey Devil kom ut och körde sin nya singel, Different Girls, på playback. Fortfarande ingen som var speciellt intresserad. Sist ut av uppvärmarna var Clyde Carson som var sämst men som fick köra flest låtar. Jag kan inga av hans låtar, men jag hade en uppfattning om honom att han var ganska hardcore innan jag såg honom. Dock körde han bara låtar som hade autotunade refränger om att röka, dricka, vapen eller sex. Trist.
När Clyde klev av blev det en liten paus innan Dope Boys startades och Game kom ut. Stämningen höjdes till maximala höjder på två sekunder. Game är otroligt bra på att rappa live, utan att behöva göra speciellt mycket. Han hade med sej sitt crew och några kameramän på scenen, men trots att så många sprang omkring på scenen var det Game som tog allt fokus. Han började som sagt med Dope Boys, och fortsatte med L.A.X.-låtar. L.A.X. Files, Let Us Live, State Of Emergency och Money fick vi höra innan han blandade Documentary-låtar (Westside Story, How We Do, Higher, Hate It Or Love It x 2, Start From Scratch) med Doctor's Advocate-låtar, Dr. Dre-hyllningar och G-Unit-dissar. Han bjöd även på Big Dreams och givetvis Game's Pain.
En bit in i den andra halvan av konserten hade Game hunnit ta av sej jacka, hoodie, t-shirt och linne och ville matcha sin toplessa överkropp med snygga brudar så stora delar av den kvinnliga publiken klättrade upp på scenen medan Game körde Wouldn't Get Far. Sedan ville han ha upp mer folk och det dröjde inte länge innan säkerhetsvakterna hade noll att säga till om och halva publiken trängdes med Game på scenen. Lamporna tändes och det blev kanske aningen för kaosartat. Vilket var mycket synd för det var först då som Game drog igång My Life. Kanske den bästa låten från L.A.X., och definitivt en låt som skulle kunna skapa en magisk stämning. Nu hamnade den lite i skymundan. I kaoset fick vi också höra It's Okay (One Blood) och sedan avslutade Game som han började, med Dope Boys, och en fredshälsning.
Det går inte att säga annat än att The Game har en fantastisk samling låtar att välja på när han ska sätta ihop ett konsertset, och att han är en entertainer. Samt en mycket bra rappare. Om det är så att han har packat ihop och ska sluta rappa nu så är det jävligt synd. Men det känns som att Game har en hel del namedroppande kvar. Så, ni som missade han igår - se till att ni inte gör det nästa gång!
Tidigare: Bilder från konserten / Videos från konserten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar