lördag 21 juni 2008

Jay-Z LIVE! Globen 19 juni 2008

Shit alltså. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har sett Jay-Z live. Det finns inget större och bättre och fetare och mäktigare. Det är så jävla sjukt att han finns på riktigt! Haha, eller alltså, han är helt jävla perfekt, och inget är ju perfekt, men han är perfekt! Så det är helt sjukt overkligt att jag har fått se han.

Jag är jävligt kass på att komma ihåg i vilken ordning låtarna körs på konserter, men Jigga började med en kort refräng ur Say Hello. Feeet början! Det bara blowade up, och jag dog och hamnade i himlen. Innan Jay klev ut på scenen och Said Hello så spelades Weezy's Lollipop av hans DJ. Inte OK, haha, men det var ju Hovas val så fett OK!

Sen rullade det på med Roc Boys och 99 Problems. Så jäääävla fett! Alltså shit shit, det var helt sjukt. Galen crowd också, fett fett fett! Jigga tog ut Memphis Bleek och körde U Don't Know, lätt bland det allra fetaste som hände på konserten. Mitt i U Don't Know ställer sej både Hova och Bleek och throws up da roc sign! Jag filmade det, så jag lägger upp det här när jag orkar lägga upp det på youtube, men kolla in den här still capturen från filmen. Kass kvalite, men vad gör det. Feeeetttt fränt ändå! Sen körde de Is That Yo Bitch, galet bra också. Där visar Jay verkligen hur jävla kung han är, galna vocal skills!


Memphis Bleek drog därefter, vilket var lite synd. Det hade varit fräsigt om han hade fått vara med mer, han är ju så jävla R.O.C.! Jigga plöjde igenom Give It To Me, Big Pimpin', Dirt Off Your Shoulder, I Know och sen, också sjukt jävla fett, A Billi! Publiken fick sjunga (vråla) med i American Boy och Umbrella också, och Jay skrattade och sa att han inte visste att svenskar kunde sjunga.

Det bästa på konserten var lätt Public Service Announcement. Behöver jag säga något mer? Det är nog den allra allra fetaste livelåten någonsin. Allting sprängdes. Sjukt fet. Obeskrivligt fet. Jag dog.

Lite senare var det dags för Ladies Time, och det var galet soft när Hova körde Excuse Me Miss, Girls Girls Girls och sedan världens bästa rapballad genom tiderna, Song Cry. Helt helt underbart.

Konserten slutade mycket hastigt med Hard Knock Life, och allra sist Encore. Jay lämnade utan extranummer, vilket var mycket synd. Men oavsett hur lång konserten skulle ha varit så skulle den ha varit för kort. Anyway, allt som allt. Jag är helt frälst. Nu kan jag dö lycklig.

Förresten, hela konserten väntade jag på Can't Knock The Hustle, och jag var galet förvånad över att han aldrig körde den. Men nu när jag läste DN:s recension av det hela så skrev de att han visst körde den? Hur fan kunde jag missa det? Haha, det är ju helt sjukt! Jag var iofs extremt jetlaggad och världen gungade hyfsat... får väl skylla på det.

Min kamera har fått permanent smuts på linsen inuti tror jag, så många bilder blev fett keffa, men några blev OK. Enjoy!


Inga kommentarer: